Ozon (kemisk beteckning O3) är en gas som finns naturligt i atmosfären och som skyddar oss från skadlig ultraviolett strålning från solen. Det är detta man talar om när man nämner ozonhål, områden i atmosfären där ozonet försvunnit pga föroreningar orsakade av oss människor. I atmosfären är den således nödvändig för livet på jorden.
På marknivå är ozon dock skadligt för andningsorganen på djur och människor samt känsligt växtliv. Detta är anledningen till att det fungerar bra för ozonbehandling av mögel, skadedjur, bakterier och ohyra vars motståndskraft är relativt liten. Ozonet är kraftigt oxiderande, både på metaller och organiska material.
Ozon benämns även som ”aktivt syre”.
Historia
Ozon upptäcktes 1840 av den tysk-schweiziske kemisten Christian Friedrich Schönbein, som döpte gasen efter det grekiska ordet ”ozein”, som betyder ”att lukta”. Detta har sin härkomst i den speciella odör som uppstår vid t ex blixtnedslag, vilket producerar ozon. Gasen är naturligt förekommande och går att framställa på konstgjord väg genom framkallande av elektriska urladdningar, likt blixtnedslag.
Faror med ozonbehandling
Ozon är som sagt giftigt och skadligt för levande varelser. De flesta människor kan känna odören av ozon i luften vid en så låg halt som 0.01 ppm (points per million), vilken påminner om klorin. Exponering av ozon vid 0.1 till 1 ppm orsakar huvudvärk, sveda i ögon och irritaton i luftvägarna. Låga koncentrationer av ozon kan vara destruktivt för känsliga organiska material som latex, gummi och olika plastsorter.
Av denna anledning skall man vara försiktig om man ozonbehandlar en bil för att bli kvitt oönskade odörer. Gummipackningar och viktiga delar av metall kan ta skada. Ozon kan även kraftigt oxidera de flesta metaller utom guld, platina och iridium.
Ozon är instabilt och sönderfaller till vanligt syre (O2) inom alltifrån några minuter till upp till en timme, beroende på den omgivande luftens egenskaper.
